OM och OM igen!

Med slutna ögon klarar ingen av, att möta vardagens pest och krav. Om två som älskar inte ser varandra är det rätt svårt att se en utsträckt hand. Men om du är den som jag tror du är vet du oxå vart mitt hjärta bär, det finns kännslor som gör så ont i mig, jag känner att jag kanske sårar dig.

Jag är så ledsen att jag inte kan, vara så som du önkar någon gång ibland. Men störst för mig är du och kärleken, det kanske kan hjälpa dig att glömma sen. Om du älskar mig, då vet du oxå att jag behöver dig, det krävs så mycket när man ska bli två. Mitt öde vilar inte i din hand, men du får mig att förstå, att alla drömmar som vi delar med varandra, får oxå mig att börja tro på oss två.

Men hur ska jag säga dig, hur kär jag är i dig?, För att du ska kunna förstå mig och inte säga nej. För det känns så dumt det här.. om det skulle vissa sig att bara jag var kär.

Ja det känns verkligen dumt det här, att vara ung och kär och inte våga säga dig hur det är!

Kommer tid kommer vår!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0