ANDREAS

Vi såg varandra i ögonen, ja den sommaren som vi delade på allt bara du och jag. Det var så länge sedan men minnerna dom lever än inom mig och aldrig ska jag någonsin glömma dig.

Jag känner ännu saknaden, jag tänker ofta på dom stunderna  som vi fick med varandra, kärleken följde oss och fanns där varje dag, jag glömmer aldrig sommaren då det var du och jag.

Vi var så förälskade, vi var ett par, vi vävde våra drömmar, just du och jag, för vi var så förälskade, men det var länge sen då två unga hjärtan slog för kärleken.

Jag skulle vilja berätta en grej som råkade hända med mig, det var som om blixten hade slagit ner. Ja denna story är rätts så bizzar men den är ganska ball, så för mig är det helt okej att berätta den för dig.

Det var en helt vanlig dag, jag var nere på bingon när jag fick syn på denna underbara dam, mitt hjärta slog dubbla slag, jag började känna mig knä svag, hon hade ju allt jag kunde tänka mig. När hon gav mig sin blick, fick jag tidernas kick, hon såg ju ut som en hel miljon. Vad skulle jag ta mig till, i huvudet mitt stod det helt still och jag tror jag betedde mig som ett fån. Min tanke var att nu är det kört nu är allt redan förstört, det var som om strömmen slagits av. När min ågren försvann och drömmen började bli sann då hade hon redan hunnit dra iväg. Då fick jag väldigt brått, jag stack iväg som ett skott, och jag hann ifatt henne vid nästa hörn. Jag frågade om hon ville bli min tjej, då log hon bara mot mig och kallade mig för sin teddybjörn. Det hettade till i kroppen och jag blev yr i knoppen men det känndes riktigt bra, hon hade en BMW sen vet jag inte så mycket mer än att hon ger mig kärlek varenda dag, oj en sån tjej hon är verkligen som gjord för mig..

Jag har sett hur folk vänder sig efter dig på stan, jag har hört att dom ringer dig hela långa dan. Bland alla dom som du känner där platsar jag inte in och framförallt har du glömt bort att du är min.

Jag vet att jag aldrig kan bli någon miljonär, och jag vill aldrig någonsin vara till besvär men bland alla dom du känner platsar jag inte in och framförallt är jag inte längre din.

Du gav mig blåa kännslor och en himel som var blå, men ville leva som du en gång lärt och i dina blåa drömmar finns det inte plats för två, så nu får du leva i din egen värld.

Jag förstår att du lekte med mig ett litet tag, men jag vet att du kommer ångra dig en dag, du kan ta dina vänner och dra iväg någonstans och sedan kan du glömma att jag någonsin fanns!

Med slutna ögon klarar ingen av, att möta vardagens pest och krav. Om två som älskar inte ser varandra är det rätt svårt att se en utsträckt hand. Men om du är den som jag tror du är vet du oxå vart mitt hjärta bär, det finns kännslor som gör så ont i mig, jag känner att jag kanske sårar dig.

Jag är så ledsen att jag inte kan, vara så som du önkar någon gång ibland. Men störst för mig är du och kärleken, det kanske kan hjälpa dig att glömma sen. Om du älskar mig, då vet du oxå att jag behöver dig, det krävs så mycket när man ska bli två. Mitt öde vilar inte i din hand, men du får mig att förstå, att alla drömmar som vi delar med varandra, får oxå mig att börja tro på oss två.

Men hur ska jag säga dig, hur kär jag är i dig?, För att du ska kunna förstå mig och inte säga nej. För det känns så dumt det här.. om det skulle vissa sig att bara jag var kär.

Ja det känns verkligen dumt det här, att vara ung och kär och inte våga säga dig hur det är!

Kommer tid kommer vår!